Regeringen arbetar med en reformagenda för svenskt bistånd och understryker den ökade konfliktnivån i närområdet. Man säger sig vilja värna mänskliga rättigheter, stärka demokratin och minska fattigdomen genom biståndet. Trots ökade behov, väljer regeringen att upphäva det mångåriga enprocentmålet av BNP samtidigt som man konstaterar att humanitärt bistånd utgör allt mer av biståndet. Idag är mer än 100 miljoner människor på flykt från konflikter och ytterligare miljontals flyr undan fattigdom.
Att motverka flyktingströmmar har regeringen inkluderat som mål i biståndsagendan. Frågan är vilka åtgärder man vill vidta för att lösa konflikter där de uppstår. Hur försäkrar man sig om att både kvinnor och män deltar som aktörer för fred och säkerhet? För att bekämpa fattigdom, måste biståndet stötta utvecklingen av robusta institutioner som kan styra utvecklingen, stärka rättssamhället och bekämpa korruption. Detta kräver ett långsiktigt engagemang och uthållighet. FN:s ramverk för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter är en grund för detta utvecklingssamarbete, både bilateralt och multilateralt. Vi uppmanar regeringen att inte återuppfinna hjulet, utan transparent tillämpa etablerade ramverk, som har internationell acceptans bland både givare och mottagare. Fred och säkerhet är en förutsättning, och kvinnors deltagande en nödvändighet.
Operation 1325 vill uppmana regeringen att främja jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter som motor för effektiv måluppfyllelse. Det är viktigt med fortsatt stöd till SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), men det befriar inte kvinnor från diskriminering. Genom jämställdhetsintegrering i reformagendan, kan felsatsningar i biståndet undvikas, vilka annars riskerar att kvinnor i slutändan ändå diskrimineras.
Att synliggöra kvinnors rättigheter ska fortsatt vara en hörnsten i svenskt bistånd. Vi menar att kvinnors bidrag till fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling är mycket stort, och innefattar allt från kvinnors legala rätt att äga och förvalta sina produktionsmedel, kvinnligt företagande, arbetsmarknadspolitik och miljöförvaltning, till utbildning, rent vatten och jämställd hälsovård. Vi anser att det kräver tydlighet i biståndspolitiken om kvinnors makt över sina liv och att forma sin framtid. Demokratin stärks när både kvinnor och män deltar på liknande villkor. Genom att använda jämställdhetsintegrering som centralt verktyg, skapas förutsättningar för styrning och utvärdering av resultaten, i enlighet med Agenda 2030 och Pekingplattformen.
Sverige har som en tongivande aktör inom FN systemet och EU, engagerat sig för solidarisk global utveckling och rättvisa. Den positionen har byggts upp under lång tid och gett Sverige internationellt erkännande. Sveriges nya biståndsagenda borde fortsatt ta avstamp i de internationella avtal som Sverige aktivt drivit på. Något annat vore ett svek mot de fattigaste i världen, mot kvinnors rättigheter och engagerade svenska medborgare som står upp för hållbarhetsagendan 2030.
En hörnsten i internationella överenskommelser, är Millenniedeklarationen och de mål som formulerats för hållbar utveckling. Först i Millenniemålen och från 2015 i Agenda 2030. Biståndet är en viktig, men mindre del av FN:s noggrant förhandlade rekommendationer rörande finansiering av utvecklingen. Redan 2002 (Monterrey) definierades åtaganden för finansiering av utvecklingen, där biståndet utgjorde en del och handel, teknologiutbyte, skuldavskrivning och transparenta finansiella system utgör basen för en växande ekonomisk bas. Finansieringskonferensen 2015 (Addis Abeba) understryker alla länders ansvar för mobilisering av nödvändiga resurser för Agenda 2030 och genom samarbete förstärka transparens i internationella styrsystem, skapa synergieffekter och effektivt gynna tillväxten i ekonomin. Sverige ska fortsatt vara en aktiv förespråkare för att förverkliga internationella överenskommelserna.
År 2000 gjordes stora framsteg för FN:s agenda om kvinnor, fred och säkerhet, WPS (Women Peace and Security), i och med att säkerhetsrådet antog resolution SCR1325. Den föregicks av internationella förhandlingar och konsultationer, mot bakgrund av brott som historiskt begåtts mot kvinnor under krig och konflikter. Agendan har två huvudprinciper: (1) ingen hållbar fred är möjlig, utan kvinnors fullvärdiga medverkan i konfliktlösning, fredsförhandlingar och genomförande av fredsavtal, (2) det är nödvändigt att skydda kvinnor från sexualiserat våld i konflikter, där kvinnors kroppar används som vapen i konflikter. Regeringen fokuserar på att motverka sexuellt våld i konflikter, vilket är viktigt, men inte tillräckligt för hållbar fred. För att lösa konflikter långsiktigt måste både kvinnor och män delta i fredsprocessen. Forskning visar att fredsavtal där kvinnor aktivt medverkat, leder till hållbar fred. Att främja kvinnors aktörskap är därför att effektivt använda knappa resurser. Kvinnors erfarenheter måste synliggöras i fredsprocessen och kvinnors deltagande garanteras för att uppnå hållbar fred.
Operation 1325 uppmanar regeringen till en konstruktiv dialog med alla aktörer, inklusive civilsamhället, inom jämställdhet, fattigdomsbekämpning, fred och säkerhet och mänskliga rättigheter. Vi uppmanar också regeringen att bygga reformen på internationellt accepterade principer. I en tid av ökad osäkerhet, hemma och i omvärlden, kan inte kvinnor och kvinnors rättigheter osynliggöras.
Text av Aase Smedler, vice ordförande på Operation 1325.