Operation 1325:s blogg

Många säger att kärnvapen är ett av de största hoten mot mänskligheten idag, att de absolut inte får spridas och att det är dags att nedrusta dem för alltid. Lång tid har dessutom passerat sedan avtalet om ickespridning av kärnvapen (NPT) blev internationell rätt 1970, men lite har hänt. USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina har fortfarande kärnvapen kvar. Israel, Indien och Pakistan har valt att stå utanför avtalet och satsa på innehav av de vapen alla verkar älska att hata, och Nordkorea har dragit sig ur avtalet. Så vad är det som gör kampen mot kärnvapen värd att fortsätta driva, och vad kan jag som ung tjej och fredsaktivist göra för att påverka nedrustningsdagordningen?

Det finns mycket som är dåligt med kärnvapen. Förutom att de leder till humanitär, ekologisk och allmän förstörelse är de också djupt problematiska ur ett genusperspektiv. De är nämligen en central del i den militära diskurs som helt och hållet bygger på en maskuliniserad förståelse av vad säkerhet innebär. Innehav av dessa vapen motiveras i termer av nationell säkerhet och med en övertygelse om att deras existens skulle göra världen mer säker. Jag anser att det är tvärtom. När man spenderar enorma summor på att utveckla kärnvapen prioriterar man samtidigt bort nödvändigheter som utbildningsinsatser och fattigdomsbekämpning. Sådant som skulle kunna leda till verklig säkerhet för flertalet människor.

Lämpligt nog, med tanke på mitt nedrustningsintresse, har jag haft möjlighet att delta i The Preparatory Committee for the 2010 Review Conference of the Parties to the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (NPT) i FN: s huvudkvarter i Genève. Kommitténs möte är förberedande inför 2010 års stora Review Conference, med ändamålet att följa upp framsteg i NPT:s anda; förhindrandet av spridning av kärnvapen, rätt till fredlig användning av kärnkraft och slutligen total nedrustning av kärnvapen. Mötet är det största som händer på kärnvapenfronten varje år, och föga förvånande – med tanke på ämnets karaktär och kvinnors begränsande representation i politiska organ i allmänhet – är de flesta deltagarna män. Med detta inte sagt att kvinnor inte närvarar, tvärtom! Jag och flera andra kvinnor deltog i alla möten och stod varje dag och delade ut News in Review, nyhetsrapporter producerade av oss, till delegater. Inte nog med att delegaterna fick våra rapporter – de läste dem också! Detta innebär att de tog del av information som utgår från perspektiv hämtade ur civilsamhället, långt mer konstruktiva perspektiv än de som brukar ventileras i internationella statliga sammanhang. Min röst fanns alltså med när stater förhandlade om något av det hårdaste man kan tala om – kärnvapen.

På grund av den oerhörda kompetens som finns bland oss som utgör det civila samhället är det nödvändigt att vi närvarar när statsrepresentanter kliar sig i huvudet och funderar över hur man egentligen skall göra för att uppnå internationell fred och säkerhet. Det finns nämligen ett väldigt enkelt svar – inled total nedrustning redan idag! Att det ska vara så svårt att förstå.

Är du intresserad av att läsa våra nyhetsrapporter, ta del av mer information om NPT eller läsa om annat spännande som har med nedrustning i allmänhet att göra? Kolla in www.reachingcriticalwill.org

Emma Rosengren
Praktikant för IKFF/WILPF
Genève

Bang, Barbro Alving, var en av våra mest kända krigskorrespondenter under 1900-talet. Nu har Maj Wechselmann gjort en film om henne. För att göra filmen reste Maj i Bangs fotspår runtom i världen.

När Bang reste runt i världen efter andra världskriget så var det en värld där de koloniala makterna slogs för att rädda sina inkomster, där våldet härskade och det kalla kriget bredde ut sig. Bangs mod kan bara jämföras med hennes nyfikenhet och starka rättspatos. Hon slogs med sin reseskrivmaskin för en rättvisare värld och blev med sina texter älskad av det svenska folket. Fast en gång slog skrivmaskinen tillbaka och ramlade ner i huvudet på henne så att hon fick hjärnskakning och tappade minnet.   Att hon dessutom blev ensamstående mor 1938, levde i ett förhållande med en kvinna från 1940 och gjorde saker kvinnor inte gjorde i mitten på 1900-talet, visar på en kvinna som insisterade på sig själv och sitt eget sätt att leva, skriva och tycka. Hon satt i fängelse på Långholmen 1956 för sin åsikt att Sverige inte skulle ha en atombomb och för dessa sina åsikter slutade hon även på DN där hon hade arbetat under en stor del av sin verksamma tid. 

Maj Wechselmanns poetiska porträtt av denna journalistiska förgrundsgestalt är mycket sevärd, hela Bangs liv är en uppmuntran till alla kvinnor som tror att de kan göra något och förändra delar av vår värld till det bättre.Filmen har premiär på Folkets Bios biografer den 7-8 mars, i Göteborg, Stockholm, Malmö, Lund, Umeå och Västerås.Missa inte denna historiska och spännande skildring av en okuvlig kvinna som med egna ord och egensinnig humor beskrev vår värld under förra seklet. 
Marie Steinertz
Kvinnor för Fred

A Convoy to Gaza

By: Aliyah Strauss 

On Saturday, January 26, about 1,500 Israeli peace activists, from 26 different organizations, assembled from cities around Israel and formed a convoy of busses and private cars to the Erez Checkpoint by the Gaza Strip, under the slogan “Lift the Siege on Gaza.” About half of the protesters were Jewish, the other half Arab. The convoy included two trucks with about 5 tons of donated essential food products, and also water filters, as the water in the Gaza Strip is barely potable. The busses and private cars also brought loads of donated food, mineral water, clothes, blankets and electric heaters.

The idea of the convoy was sparked by Dr. Eyad al-Sarraj, a well-known psychiatrist and human rights activist from Gaza, who had told some of the Israeli activists about the terrible humanitarian situation there. Simultaneously with the Israeli rally outside the checkpoint the Palestinians of Gaza held a rally on the other side, inside the Strip. Through mobile telephone contact Dr. al-Sarraj spoke to the Israelis thanking them for their action in support of the people of Gaza.      Unfortunately, the tons of donated products had to be stored at a near-by kibbutz in Israel, while some of the Israeli activists have been negotiating with the Israeli army about when and where the products would be allowed into the Gaza Strip. Finally the army has agreed to allow trucks to deliver the products on Sunday, February 17. We sincerely hope they keep their word. The organizations are now meeting to plan further actions under the slogan, “Ceasefire, Now!”